itisallaboutboys

Låten Hero med Enrique Iglesias är kärlek. Äkta sådan, även fast det bara är en låt. 
En text på fyra verser och några refränger. Den har sagt mycket för mig. Varför?
Jag letar efter min egna Hero. Jag vill ha en Hero, som Enrique beskriver "sig själv".

En som faktiskt skulle snubbla av att jag kysste honom. En som skulle svära på att alltid vara min.

Det här blir ett personligt inlägg, då jag verkligen är i behov av att skriva av mig lite. Jag kan inte göra det på min vanliga blogg, då alla som läste den skulle veta exakt vem det handlar om.

Det finns en kille. Som jag är intresserad av. Fram till i helgen trodde jag att han var intresserad av mig också. 
Vi var ute på en krog i stan, vi tog följe hem då vi bor så nära varandra. Båda nyktra. Jag kommer ihåg varenda liten detalj! 

Jag minns att jag satt vi ett bord med honom och bara tittade på honom. Förstummad av att jag satt där, med just honom. Någon påpekade "Åh, är det kärleksparet som sitter här och myser." Jag fnissade, men svarade inte.

Vi började allt eftersom gå hem. Han berättade om ett träningsläger han hade varit på i Sydafrika. Vi mötte några vänner på vägen, stannade för att prata lite. Sen fortsatte vi. Vi pratade och jag njöt verkligen av att bara vara i hans närhet. Sen kommer vi till stället där vi ska gå skilda vägar. Båda med lika mycket väg kvar hem. Han ger mig en kram, och kollar mig sedan djupt i ögonen och kysser mig (HANS initiativ). Jag blir helt lealös i hela kroppen, ryser av välbehag och vill definitivt inte gå därifrån. Hade det inte varit så att jag varit tvungen att gå upp tidigt morgonen därpå, lovar jag att jag hade stått där hela natten! 
Sedan ler vi till varandra, säger godnatt. En kram till, sen går vi. Jag kollar bakåt hela tiden, för att få se honom lite till. Han går bara rätt fram, med mobilen i handen.

Det tar inte lång tid efter att jag kommit hem att jag får ett sms av honom. "Det kanske var fel av mig att kyssa dig, för jag vill inte ha något förhållande just nu och vill heller inte få dig att tro det. Men du är så fin, så jag kunde inte låta bli :)" Jaha, tänkte jag då. Du har just nu gjort jordens lyckligaste människa till den mest besvikna. Vad svarar man? Ska man bli sur, förstående eller bara skita i det?
Jag valde att vara förstående, för att inte förstöra något som kan bli något fint i framtiden. Han får inte få massa konstiga uppfattningar om mig osv.

Vi har snackat efter det. (Mitt initiativ). Nu väntar jag på att han ska höra av sig till mig. Det finns ju en liten chans att han är intresserad, men frågan är hur intresserad och på vilket sätt?.. 
I need some help.

He can be my hero, but I don't dare to ask him for a second dance..